Ny i stan

Idag är en fantastisk dag! Jag studsade inte upp ur sängen men jag tog mig tid att snooza sätta mig upp och sätta upp mål för dagen. Det handlade inte om vad mina arbetsuppgifter skulle innehålla utan mer vad jag hade för mål med mig själv. Dagens mål är att ge minst 3 ärliga komplimanger samt att lära mig minst en nya sak. Lärde mig medan jag lyssnade på tvn imorse att myror kan bli upp till 20 år. Vet inte om jag ska räkna in den kundskapen i dagens vetgiriga anda. Men dyker det inte upp något nytt så använder jag det kortet.

Jag känner mig rustad, stark och glad. Är övertygad om att det är träningen som gjort sitt för hjärnan. Att jag både fysiskt och psykiskt är mer i balans. När jag gick till jobbet så var det en händelse som slog mig. Ett ögonblick som ägde rum dagen innan jag flyttade hit.

Jag flyttstädade lägenheten. Ute i trapphuset och ute på gården hade jag radat upp alla möbler och alla flyttkartonger så att flyttkillarna skulle ha det enkelt för sig. Det var en förfärlig massa saker. Jag stog och torkade ovanpå köksskåpen när det kommer in en äldre kvinna. Jag hade aldrig tidigare pratat med henne men hade noterat att hon umgicks mycket med min grekiska granne.  Även hon såg grekisk ute. Det var faktiskt väldigt lika, min granne och den här kvinnan. Kanske var de systrar. Hon tittade på mig och sa; "En massa saker har du..." Kände mig stressad och avbröt henne " Flyttkillarna kommer vilken sekund som hellst. Om en liten, liten stund så är allt skräp borta". Orkade inte med att någon kom in och började tjafsa om mina möbler på gården. Jag kunde inte flytta in allt skräp i lägenheten igen. Jag höll ju på att städa. Kvinnan tittade på mig och sa lugnt; "Var ska du flytta?" Jag kände inte för att konversera. Hade bråttom. Mannen som jag hyrde ut till i andra hand skulle komma med sitt flyttlass morgonen därpå. "Götastan" sa jag. "En fantastisk stad" utbrast kvinnan. "Där kommer du trivas!". Jag hade nu gått ner från stegen jag stod på och kvinnan tittade mig rakt in i ögonen. Och i den stunden hände något. Kan inte säga exakt vad. Men hon tog min hand tittade djupt in i mig och sa: " Jag önskar dig att livet blir så som du önskar". Exakt så sa hon. Det var något som berörde mig på något vis. Jag stelnade till och hjärtat slutade nästan slå och så säger hon; "Livet vill dig väl, "Fiffi". Om du tar hand om din hälsa så kommer livet bli som du önskar". Hon kramar min hand, ger mig en kram och går ut från lägenheten. Allt var som i en dröm. Helt plötstligt var hon bara borta. Händelsen låter kanske inte alls stor för en utomstående men för mig har ögonvblicket fastnat. Efteråt har jag reagerat över att hon visste vad jag hette. Kanske läste hon på min dörr innan hon gick in eller kanske frågade hon sin syster. Jag vet inte. Jag reagerade bara över att händelsen grep tag i mig. Jag har haft det väldigt jobbigt och motsträvigt de senaste åren. Har längtat efter en vändning. Kanske är det nu den kommer....när jag börjat ta tag i min hälsa?

Jag tror nästan att jag håller på att bli vuxen... I helgen så har jag dammtorkat, tvättat OCH den häftigaste av allt gjort iordning veckans "outfits". Jag är den mest oplanerade och ostrukturerade person jag känner. Det är lite därför jag hamnde i den här nya stan. Jag liksom bara flyter med. Ibland blir det bra och inbland blir det tokigt. Ibland hör jag min mammas röst "Gör iordning matlådor under helgen  och frys in. Sen är det bara att ta fram ur frysen när du kommer hem på kvällen. Alt. ha som matlåda på jobbet. " Käcka husmorstips. Hon brukar också säga " Men plocka iordning kläder som du ska ha på dig morgonen efter så att det ligger framme när du går upp på morgonen". Och till min egen förvåning fick jag ett ryck efter ha kollat på ett fånigt styling-program på tv. Jag gjorde iordning 8 galgar med färdiga outfits med underkläder, strumpor, brallor/kjol, top, kavaj/kofta. Och imorse kändes det underbart att inte stå och riva i garderoben. Oj, oj, oj, vad jag kände mig "huslig".

En väninna och fd. granne ringde. Hon har 3 barn; 12, 14 och 19. De två minsta har sportlov om några veckor och hon frågade dem vad de ville hitta på under den veckan. Då säger den 14-åriga dottern; "Kan vi inte åka ner och hälsa på "Fiffi"? (det vill säga mig). Så nu har hela familjen bokat en resa och kommer och hälsar på mig 3 dagar på sitt sportlov. Jag vet inte om det är nå knas med mina hormoner eller om jag bara är j-t ensam men jag började grina. När det ungarna hellst vill göra är att hälsa på sin mammas kompis 50 mil bort. Två tonåringar som vill träffa en tant. Jag blir bara för glad. Har verkligen saknat dem. Vilket fick mig att börja längta efter barn igen.

Den andra höjdpunkten var att jag vägde  in mig i lördags. Minus 1,9 kg! Wiiihu! Nästan 2 kg på en vecka! GRYMT! Men så har jag kämpat också. Träning 6 dagar och gröt till lunch varje dag. Har kommit på ett annat härligt husmors-tips för den fattige/nyttige. Köp ett doftljus som luktar kladdkaka (IKEA har ett smaskigt). Gör iordning havregrynsgröt. Tänd ljuset och stoppa näsan så nära du vågar ljuset samtigt som du äter gröten. Det är nästan som att äta kladdkaka. Och kom ihåg, jag sa NÄSTAN!

Lön idag....vilket iof inte innebär några pengar för mig men....köpte solrosfrön och russin att ha på lunch-gröten idag (jaaaaa...jag äter bara gröt!). Smakade lite på solrösfröna och russina innan jag ställde dom i skåpet. Fröna var rostade och saltade. Shit! Inte nyttigt....men H-E! va gott. Det låter ju galet...men jag längtar till lunch tills dess jag får äta gröt med RUSSIN och SOLROSFRÖN.

Man ska vara glad för det lilla i livet!

Träning efter jobbet...missade ett cykelpass men hade prickat in ett CorePulse pass. Jag tyckte jag hade kikat noga på de olika schemana som fanns till respektive center. Men när jag väl dök upp med andan i halsen verkade jag ha gått till fel center iallafall. Sprang till det andra (som bara ligger 5 min längre bort) för att få veta att "mitt" pass var på det första stället. Suckade....knallade in och mumla något till receptionisten om att jag kunde kondtionsträna. Bytte om och stog nyfiken utanför gruppträningssalen och tittade in. Det såg fasansfullt svårt ut det de höll på med. Nån avancerad dansklass av något slag. Det var många som stog utanför och väntade och jag frågade en dam vad för typ av klass det skulle komma efter. Hon drog ur lurarna till sin ipod och sa "Body Combat". Shit! Jag har jättedålig kordinationsförmåga men Body Combat har jag iaf testat nån gång. "Och kunde tanten bredvid mig gå på Combat så kunde väl JAG! " tänkte jag kaxigt. Så jag pep ner för trappen till receptionen och bad om en biljett. "ÅH! du fick den sista sa hon! Lycka till nu". Jag sprang upp och allt folk utanför verkade ha gått in. Och när jagh tittade in i salen så verkade uppvärmningen redan ha börjat. Dörren var öppen och jag smet försiktigt in. ALLA stirrade på mig. Men jag var ju sen och hade en pippi-gul top. Ställde mig försiktigt längst fram närmast dörren och spegeln. Uppvärmningen verkade MYCKET avancerad! Jag hängde inte alls med. Och ställa sig mot spegeln var ingen bra idé eftersom vi hälften av tiden var vända dit. Det var hopp och skutt och snurr om varannat och ALLA verkade kunna korreografin. Jag stog åt precis motsatt håll som alla andra. JÄMT! Och när de var på golvet var jag i luften. Jag snubblade och ramlade om vartannat. Efter 10 minuter skrek instruktören "Är ni redo och visa vad ni går för?!" "Jaaaaaaaaaa!" skrek folk. "Nu börjar själva combaten" tänkte jag naivt. Men nix. Nu var det dags för "kast mot golv och tak". Kullerbytter och snurrar på rygg. Jag ryckte åt mig en biljett  som nån hade lagt på golvet. "Jazz" stog det........ups! Klassen jag hade gått in på var densamma som jag hade tittat på i smyg. Och de som stog utanför och "väntade" var bara publik. Min Combat började först en kvart senare. Jag hade alltså knatat in på en dans-klass som hållt på i 45 minuter!!!! Jag krööööööööööööööööööööööööööp ut ur salen så ingen skulle märka mig. Men nog fan märkte dom. Trots att jag tyckte att jag ställt mig nära dörren, snubblade jag på 3 personer som jazzdansade för fullt. Resterande tid av mitt träningspass förvisade jag mig själv till en trappmaskin inne i ett hörn av träningslokalen. Där trampade jag tills jag var säker på att alla dansare hade försvnunnit. För säkerhets skull trampade jag på ytterligare 1 timma i förhoppning om att alla som någonsin sett mig däruppe skulle ha glömt mig.

Efter ett hårt spinningpass efter jobbet ställde jag mig på vågen i gymet. Snart en vecka har gått. Träning varje dag och har ätit havregrynsgröt och soppa hela veckan. Nåt gram borde jag väl ha minskat? ...inte ett enda. En ökning med 3 gram blinkade istället på vågen. Jag bet ihop, gick hem och öppnade postfacket. En massa räkningar ...och så det där kuvertet man inte vill se. "Kronofogden" stod det i övre högre hörn. Jag började nästan grina. Men det var bara att sätta sig ner och börja sprätta. En bredbandsräkning var orsaken till indrivningen. Ett abonemang från min förra lägenhet som jag lämnat för drygt 2 månader sedan. Dragningar som jag har på autogiro men som inte verkade ha betalats. Dessutom är det snart 3 månader sedan jag sa upp abonemanget och det är enligt "Comsihemsi" 1 månads uppsägningstid. Fan. Men olyckan slutade inte där. Ett kuvert från min brf,där jag hyr ut i andra hand, kom också . Även där har jag betalningen på autogiro. Så den här månden ska jag betala 3 !!! månadshyror. Klumpen i halsen växte sig större och jag kände hur tårarna började komma. Det jag får ut efter skatt räcker knappt till två hyror. Hur fan ska jag få pengar till tre? ....och sen Kronofogden och alla andra räkningar? Hade lust att ställa mig på balkongen och hoppa. Det hade nog tyvärr inte hjälp så mycket. Eftersom jag bor på första våningen hade det möjligvis lett till benbrott, på sin höjd.

Två mamma-kuvert låg i högen också. I det första låg det en trisslott och en lapp. "Nu håller jag alla mina tummar och tår för att du vinner! /Mamma". Då brakade det loss. Min mamma är arbetslös och dessutom utförsäkrad och min styvfar är sjukpensionär. Tillsammans lever de så snålt de kan men har inga pengar. Hade de pengar så vet jag att de skulle hjälpa mig. Det vet jag. En trisslott ju "slösade" pengar visst och 25.- skulle göra mer nytta i plånboken. Det skulle du kunna köpa två havregrynspaket för. Men jag blundade och började skrapa. Jag blundade så hårt att det gjorde ont. Framför mig såg jag hur 100.000.- skrapdes fram 3 gånger. Första summan....50.-...andra.....100.000.-.....tredje 100.000.-....hjärtat bultade...jag såg framför mig hur jag skrapade fram ytterligare en 100.00.-....så kom fjärde summan....100.-......femte....50.-.....sjätte.....25.-.....sjunde....100.-......åttonde....75.-....NU var det dags! Sista numret....jag började försiktigt...en 1;a.....och sen en nolla...och en nolla till....och en nolla...och en nolla till!!!....och sen tyvärr två nollor till......en miljon....Jag fattar inte. Om det fanns en gud eller en rättvisa så var det ju den här trisslotten som skulle rädda mitt liv. Jag skulle kunna betala mina skulder och kunna komma ikapp mina räkningar och kanske amortera lite på mina lån. Om det fanns nån rättvisa. Tårarna rann. Hur fan skulle jag få ihop det. Dags att söka ytterligare ett jobb som jag kan ta efter mitt vanliga. Jobba lite helger och kvällar. Så det är mitt mål framöver, hitta något att göra på nätterna. Det lugnade mig lite. Jag åt en tonfiskburk...eller nja....innehållet av en tonfiskburk, satt på mig min gula sovtshirt och la mig. Konstigt nog somnade jag fort trots min oro. Kroppen var trött och huvudet med.

Jag har insett att det inte finns nån tomte och finns det en gud så har han taskig humor ...men jag måste ändå ge det ett försök.

Önskelista

* Laga punkan på min cykel

* Ta bort Eldorados tandkräm ur sortimentet (det finns alltid nån som kommer gå på den en första gång)

* Gör arbetsdagarna kortare och nätterna längre

* Gör godis nyttigt och havregrynsgröt onyttigt (mer logiskt)

* Hitta en lång, rolig och ledig man

* En ny stekpanna, tack

* Och ge mig den kropp jag förtjänar (för jag är duktig nu, Gud)

Sen måste jag fråga en grej...

Varför sätter folk ut foton på sig själva när de sätter ut "Lägenhet sökes" ?!Och vad är det för människor som spenderar 150.- på en "Grattis-annons" till katten?....han kan ju troligtvis inte läsa. Och kan han det så är han så smart att även han fattar att 150.- är bortkastade pengar.